tisdag 23 januari 2018

Musiken prövas för första gången

Idag var Saga och Niklas på möte i Majornakyrkan, Equmeniakyrkan. Mötet är en del av samarbetet mellan Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningarmén och Matteuskyrkan. Vi presenterade NewOpera CO och öppnade för samverkan.


Musikarbetet sjösatt
Tillbaks på Atalante gjorde jag några skisser på datorn med den ljudbank jag arbetat med under flera år. Innan jag började kändes det som vanligt väldigt långt bort, och konstruerat. Jag hade inga idéer, ingen känsla, men jag gjorde några skisser, de går ju att ändra ut sen…
Det blev till fyra olika ljudvärldar på drygt tio minuter, med lite repriser.
Sedan förra veckan finns också tre sidor text. En dialog, en dikt, en bisarr episod och ett collage av korta skisser. Dessa skulle under eftermiddagen testas.


Improviserad elektronika-opera
Efter lunch kom Karin. Nu skulle det upp till bevis. Är det en bra idé med elektronika i nyopera?
Efter en timmes jobbprat i foajén gick vi in, tog var sin mikrofon och körde, till de elektroniska bakgrunderna.
Det var jättekul! Äntligen fick jag höra, och förstå vad det skulle kunna bli.
Vi improviserade sång, använde handmikrofonerna så vi kunde vara dynamiska, och gick loss! Det var dialog, solon, tuttipartier, kanon och ren text-ljud-konst. Vi pratade, strukturerade och sen gjorde vi om det två gånger till. Då spelade vi också in. Sista gången var Eva där.


Slutsats
Alla var så bra på att improvisera sång! Och Saga som knappt gjort det tidigare! Wow!
Alla var överens om att det här känns helt rätt. Och att vi kanske kan behålla en del improvisation, medan andra delar kan vara skrivet. Då kan det bli en välgörande dialektik mellan stram kontroll och lekfullhet.


Texter och musikalisk variation
Texterna kändes bra när de fick musik. Kanske behöver de vi prövade idag uppemot tjugo minuter, snarare än tio, för att få plats med musikaliska partier in emellan. Vi skall pröva en längre form när vi har en visning i februari, (12 februari 2018).
I mina ursprungliga tankar fanns från början en idé om att Regrets skall bygga på ganska stillastående elektron-musikaliska världar på si sådär femton minuter vardera. I dessa skall det dyka upp sång och instrumentalmusik. Nu var det istället sex olika musikpartier, byggda av fyra olika ljudvärldar, bara under tolv minuter, och det kändes ändå bra och sammanhållet. Så det kanske kan vara mer omväxlande än vad jag först tänkte. Och så kan säkert elektronik-bakgrunderna komma tillbaks, som teman, kanske även texterna.


Instrumentalt kontra elektronik
Vi ägnade oss idag bara åt att sjunga till förinspelade komp. Idén är ju att vi också skall föra in instrument som fiol och piano, kanske dragspel, såg, cello, synt, vem vet. Men det fungerade över förväntan med bara röst och förinspelat. Men det skall bli kul att pröva mötet med också det instrumentala, förutom det elektroniska.

Den första texten

Den första texten tog form under vecka tre i januari 2018.
Idén om en vardagsnära, men absurd, dialog mellan två personer som sitter och väntar fick bli utgångspunkt. Denna dialog leder in till scenens tema. Pappa har dött och jag hann inte prata med honom. Ånger.

Efter dialogen följer en dikt som vill gestalta detta, en serie collage-artade skisser som kretsar kring temat, och slutligen en absurd berättelse om två hundar.
Det känns som en spännande början. Här är det!



Libretto Regrets skiss 1 

Dialog

– Skall det bara vara såhär?
– Vad menar du?
– Musiken. Det händer ju ingenting.
– Ingen aning. Nej, men det är sant. Det händer verkligen ingenting alls.

– Hur länge har du väntat?
– Inte mer är några år. Snart fyra.
– Varför öppnar de inte?
– Det kan bero på isen. Den är väldigt svag.
– Idag. Svag, vag, idag.

– Idag är det tio år sedan min pappa dog.
– Det var ju roligt!
– Inte alls. Jag hade aldrig tid att hälsa på honom.
– Tid finns alltid. Det är ett val.
– Jag ångrar det. Hade velat tala om för honom hur mycket jag älskade honom.
– Titta! Ser du svanen som flyger? Däruppe. Det är…  Men… Hörde du… Nån skjuter… Den sjunker… Störtar… Död…
– …är han nu. Pappa. Han fick aldrig veta det. Han att jag bara var arg och besviken. För det var det enda jag sade till honom…
– Nu är de där och skär halsen av den… Isen blir röd… (Blodet på isen… Röd…)
– Sen flyttade jag hemifrån. Vi sågs knappt sen… Och åren gick…

– Säger de aldrig något?
– Nej. Bara om det varit nå’n sprängning.
– Så det är bara att vänta?
– Vänta och tänka. Blänka och kränka. Stänka och sänka. Blicken… och kika…
– Sakta, sakta, långt, långt, neeeeer…



Dikt:
Ljungen blev lila
Ljungen blev lila igen. Hann inte. Inte i år heller.
Lila. Lila blev ljungen.
Ljungen. Säger inget. Talar inte.
Den rosa cykeln lutar brant. Tänker högt.
Precis så högt som jag borde gjort.
Säga orden jag bara tänkte.
Ljungen blev lila igen. Hann inte. Inte i år heller.



Fria texter kring temat:

Ingen tid
Ingen tid. Stå bredvid.
Ingen tid. 
Ingen tid. Stå bredvid.
Ingen frid. 

Eller:
Ingen tid, var dig blid.
Ingen tid, stod bredvid.
När du valde bort, valde bort

Ingen tid, var dig blid.
Ingen tid, ingen frid.
När livet blev så, var så kort.
(springer, springer bort)


Rädd
Rädd. Rädd. Rädd.
Är på sta’n. Jagar svan. Hela dan. 
Skall steka. I blodet skall steka.
Rädd. Rädd. Rädd.


Kort
Springer bort. Kort.
Är livet. Kort. Kort. Kort.


Aldrig
Det blev aldrig…
Jag hann aldrig…
Jag kunde aldrig…
Det gick aldrig…
Du fick aldrig…

Höra…


Säg det
Huden i bröstet skrumpnar.
Musklerna tvekar att lyda.
Fingrarna kallnar av visdom.
Det drar i den gråa vinden.

Snart är du där.
Eller den du har kär.
Säg!
Säg det!
Säg det nu!




Absurd berättelse

Sötgul
Man slängde ner dem i en tunna.
I en ljummen gröt av semlor och mjölk.
Mandel. Massa. Grädde.
Det var en stor tunna.
Full var den.
Full av sötgul slemmig gröt.
Och nu slängde man ner dem.
Den ena var en ljusgrå chihuahua.
Den andra en kolsvart schäfer.
Schäfern tog död på den lilla ganska snabbt.
Den stora fick man trycka ned med en kratta i tolv minuter innan den dog.
Men död är den nu.
Båda två.

Vi skall alla den vägen vandra. Vi skall alla den vägen vandra.

Idéer till teman, reflektion

Regrets skall bestå av sex scener som fokuserar på var sin dimension av begreppet ÅNGER. Det finns redan en skiss till en scen som tar upp fenomenet att man inte hann berätta eller göra saker tillsammans med en närstående som nu är död. Och idag kom idéer till flera andra teman:

Rädslan, att inte våga.

• Spännvidden mellan grämelse, ruelse, bitterhet och förlåtelse, försoning, att kunna gå vidare.

• Att inte kunna känna. Eller visa känslor. Eller kunna formulera positiva känslor i ord eller handling mot andra.

• De som gjort andra illa, eller sig själva, har problem med skuld och ånger på en annan nivå. Kanske ett tema.

• De som råkat riktigt illa ut. I krig, tortyr, våldtäkt, svält, misshandel, svår mobbing. Det är ju en helt annan problematik, där det gäller att läka trauman för att alls kunna leva vidare.

• Till sist har vi talat om en scen som lyfter detta att vi faktiskt skall dö.


Reflektioner kring ånger kontra det traumatiska
Det finns många människo som råkat riktigt illa ut, bara för att de varit på fel plats i fel tid. De har kanske inte anledning att fundera på ånger. De sörjer alla de förlorat, att de varit tvungna att fly eller att de inte kan leva normalt, sova, känna, vara. 
Vi kanske kan ta in detta faktum i en scen eller en text. Det är viktigt att vi inte oreflekterat tar upp ånger för yrkesval och röda fåtöljer utan att relatera till verkligheten som den ser ut för de människor som verkligen är utsatta.

Mer om ånger

Idag träffade Saga och jag Birgitta Rydén, min mor för att tala om ånger. Hon har arbetat bland annat som psykoterapeut och barnpsykolog, och har stor kunskap om och intresse för filosofiska och teologiska spörsmål


Olika slags ånger
Vi talar om några olika nivåer. Först en ytligare.
Man har köpt en dyr röd fåtölj, och så ångrar man sig när man ser den på plats. Det kan bli ganska allvarligt. Hur kunde jag vara så dum, varför gör jag alltid fel, varför orkade jag inte byta den innan det var för sent.
En annan nivå är när man ångrar utbildning eller jobb man valde, och att man inte orkat göra ett karriärbyte. Både ångern och att vara tvungen att fortsätta med jobbet  sänka livskvaliteten väsentligt.
Sen är det den allvarliga ånger, som till exempel föräldrar som ångrar att de gjorde sina barn illa, kanske slog dem kan känna, något som sedan påverkat barnets fortsatta liv. Eller de som lämnade bort barnen efter en skilsmässa. Eller att de som skadat någon annan, eller sig själv. Det är saker som inte går att göra ogjort.


Ruelse eller försoning
Ånger kan resultera i skam, att en nedvärderar sig själv, eller att en fastnar i ett ältande av hur fel det blev, eller hur sorgligt det är att man gjorde eller inte gjorde. Det kan bli så illa att det leder till depression eller bitterhet.
Men kanske finns det andra vägar. Kan det finnas en möjlighet att förlåta sig själv, försonas med att det blev som det blev? Att sluta vara en evig domare, sluta med bittert ältande.
Det är ett viktigt inslag i psykoterapi, att hjälpa klienten att försonas med sig själv och med hur det blev, så att denne kan gå vidare och inte blir kvar i en tankekarusell som kretsar kring hur fel allt blev.
En del människor har själva en inneboende förmåga att se det positiva. De har inget behov av att älta och gräma sig. De är hellre öppna för att se vad de fick istället för det de missade. De vet att inget blir bättre av att stanna i självanklagelser. De flesta har inte den här egenskapen av sig själv, men det är en förmåga som ofta går att arbeta upp.


Skuld, ånger, botgöring, förlåtelse
Vi talar vidare om kristendomen och botgöringen. Vi tänker att boten är som att böta, man gör något för någon annan för att sona det en gjort.
I en positiv variant gör man sålunda något fint för den man tidigare gjort illa, men nu vill gottgöra. Eller som katolik kanske en biktar sig och får i detta ett klargörande och bearbetande samtal med en erfaren och vis präst/person.
I en mer negativ version av kristendomen handlar boten mer om att betala prästen med pengar eller arbete för att bli förlåten, eller pliktskyldigt i bikt berätta för prästen att man varit otrogen, bara för att en sen vill kunna fortsätta med detta utan dåligt samvete. Det var sådana olater som fick Martin Luther att spika upp sin katekes.


Jesus
Jesus tog på sig mänsklighetens lidande. Han ville lyfta det ok som människor bär från deras axlar. Förmodligen tänkte han sig då både det ok av dåliga saker man gjort mot andra. Eller saker man inte gjort för att man inte hade kraften. Men kanske tänkte han framförallt att han ville hjälpa till att skingra den sorg och förtvivlan, och det hat, som så många bär, på grund av fruktansvärda umbäranden i krig, svält och maktkamper av olika slag. Erfarenheter och känslor som kan bedöva fullständigt och inte sällan resulterar i hat och hämnd i en kedja som inte har ett slut.


Skammen och att ta åt sig
Sen pratar vi om att göra bort sig. Och skammen. Skam är ett begrepp för en väldigt omedelbar ånger inför andra, detta att göra bort sig. Kanske kan vi fundera vidare, och tankar om detta utvecklas.


De andra
I närheten av begreppet ånger finns upplevelser av orättvisa, att en ta åt sig av andra säger eller gör, eller att vara bitter, arg på de andra. Det kan vara att en inte kunnat stå upp för sig själv, något man kan ångra, och då blir det de andra som formulerar, bestämmer, blir sedda, får det bra. Själv blir man då sårad, osedd, kränkt, orättvist behandlad.
I vissa fall kan detta leda till depressioner, men det ligger säkert också bakom mycket del ilska, våld och drogmissbruk.
Så det att inte klara eller våga ta plats med sig själv och sina behov kan leda till handlingar som sedan blir föremål för djup ånger.


Dråpliga situationer och humor
Vi konstaterar slutligen att det i Regrets måste finnas rikligt med dråpliga situationer och svart humor för att det inte skall bli ensidigt tungt. Överhuvud taget är humor viktigt. Humor och lekfullhet.

onsdag 17 januari 2018

Bakgrund till den nya operan


Berättelsen
För flera år sedan var jag på Moderna muséet i Stockholm. I glasmontrar låg material som inspirerat konstnären som gjort utställningen. Där fanns en artikel om australiske sjuksköterskan Bronnie Ware som arbetar inom palliativa vård. Hon har intervjuat personer som vet att de snart kommer att dö och frågat dem vad de ångrar mest av allt, nu när de vet att livet snart är slut. Svaren handlar om klassiska mjuka värden, sådana som lätt försummas under ett stressigt liv som tar slut fortare än man skulle vilja. De ångrar att de inte hade modet att leva sitt liv efter egna drömmar, utan mest levde upp till andras förväntningar. De ångrar att de inte tog sig mer tid för de nära relationerna, familj och vänner, och att de arbetade alldeles för mycket.
Intervjuerna finns sammanfattade på en blogg och i en bok, ”The Top Five Regrets of the Dying”.
Jag kände direkt att jag ville att min nästa opera skulle lyfta denna tematik, och att det skulle bli en berättelse om både döden, att vi faktiskt skall dö, och om vad det är som är viktigt att ta vara på i livet, vad som gör livet meningsfullt och lyckosamt. Min tanke var att göra runt sex tablåer, scener, som i en ganska poetisk form lyfter de olika fenomen som beskrivs av Ware, och kanske andra.



Om text och melodi, friare och mer poetiskt
De libretton och nyoperor jag skrivit till NewOpera CO har varit präglade av en ganska vardagsteatral stil. Det har varit mycket text, monologer, dialoger och melodierna har oftast kommit i ett talliknande flöde, utan speciellt mycket upprepningar. Det har blivit en musikteater där det är enkelt att höra vad som sägs och där den musikaliska bearbetningen av texten och dess innehåll har fått ganska lite tid, främst för att det inte skall bli för långt.
Inför arbetet med Regrets vill jag skriva en friare och mer poetisk text, med mycket upprepningar, fantasier och förhöjningar. Musiken kommer då att få en större roll, sjungandet kommer att bli mer av musik och mindre av teater. Jag tror det passar temat och det känns spännande som kontrast till tidigare verk.



Dialog
Jag har ändå en lust till lite dialog. Det är nämligen väldigt härligt när vardagsrealistiska, gärna lite absurda, samtal framförs i sång. Jag funderar därför på om vi skall ha två sångare som sitter och väntar på något som ingen riktigt vet vad det är. Medan de sitter där så kommer de in på samtal som för oss in nästa scen, och dess gestaltning av något människan ångrar.
Dialogen kan vara ett välgörande brott mot det poetiskt, drömska som kommer att prägla scenerna.



Elektronmusikaliska världar
Hösten 2017 gjorde jag musik till koreografen Eva Ingemarssons Mirror in the Mirror. Tillsammans med Dan Tommi Hildén skapade jag fyra elektroakustiska ljudvärldar som var ungefär femton minuter vardera. Varje värld hade en helt egen karaktär med stora kontraster sinsemellan. Men de var alla ett som tillstånd, det fanns ingen händelseutveckling, ingen dramaturgi eller utveckling. De var helt enkelt något dansarna och publiken kunde vara i.
Då fick jag idéen att operan Regrets också skall utspela sig i elektronmusikaliska rum. Varje scen skall få en sådan värld som ligger som en fond, med en tydlig stämning, temperament. Denna värld kan ligga själv, men ibland skjuts skov av sång och instrumentalmusik in och tar över, ibland med text, ibland utan. Ibland solosång, ibland stämmor. Sen försvinner de bort igen och kvar är den elektroniska ljudvärlden.
Mellan scenerna kommer dialogen. Kanske bryts ljudvärldarna då av och dialogen sker till ett annat komp.



Visuell magi och rumslig interaktivitet
I Mirror in the Mirror fick publiken vandra runt på scengolvet i ett mörkt och magiskt ljussatt rum där dansarna hängde i taket på fyra fasta platser. Man kunde själv välja var man ville stå eller sitta, man kunde också välja att sitta i gradängen. Även detta fick mig att tänka på Regrets. Det skulle vara spännande att pröva en starkt visuell uppsättning där personerna inte är så teatral närvarande utan mer är en del i en magisk bildvärld med färgade ytor projektioner. Möjligen skulle det också vara möjligt att låta publiken röra sig fritt i rummet och möta sångare och musiker, och själva välja var de vill sitta. En inspiration till hur det skulle kunna se ut är danska Hotel Proformas visuella uppsättningar, till exempel deras samarbete med The Knife 2009.



Sångare och musiker
Jag vill hålla nere ensemblen i Regrets och tänker att det skall vara två huvudsångare som gör dialogen, och som också gör den mesta solosången i scenerna. Sen skall det vara två eller tre musiker som också sjunger i körer och kanske lite solo. Det kanske blir piano, violin och möjligen cello. Alla kan i så fall komplettera med elektronik eller syntar. Vi får se. Återkommer när det börjar klarna.





tisdag 16 januari 2018

Ånger blir till något mer

Idag började Saga Björklund Jönsson och jag att arbeta med den nya operan Regrets. Saga skall medverka som sångare, men deltar också i processen att skapa operan. Vi arbetar också tillsammans med projektledning och produktion. I lördags hade jag möte med koreografen Eva Ingemarsson och vi började tala konkret bland annat om rummet. Förhoppningsvis kommer Eva att medverka med idéer, regi och koreografi.
Nästa vecka skall vi laborera på Atalantes scen. Målet är att skapa korta skisser med text, elektronikvärldar, sång och en visuell stämning som vi kan visa för vänner och kolleger i slutet av veckan. Vi vill göra detta för att få en första känsla för hur det kan komma att bli i slutändan.


Idén om begreppet ånger tar form
Saga har förberett sig lite. Vi börjar med att tala om begreppet ånger. Snart står det klart för oss att det skall vara just det som är temat. Ånger. Inte bara vad gamla människor ångrar att de inte gjorde medan de hade chansen, även om det kan finnas med också, utan själva begreppet ånger.
Regrets. Beklagande, ånger, sorg, saknad, ledsnad.
Ånger, botgöring, skuld, synderna förlåtelse. Ånger är ett viktigt begrepp i vår kultur, i kristendomen, samhällets moralsystem, psykoterapi, i rättssystem, filosofi, livet, i alla beslut vi tar eller inte tar.
Vi inser att vi skall fördjupa oss mer i detta, läsa, prata och träffa några som vet mer.


Några aspekter på ånger
En första gestalt som dyker upp är att man kan ångra att man inte gjort eller tagit tag i vissa saker, inte tagit vissa beslut. Men man kan också ångra saker man faktiskt gjort, beslut man tagit. För en del handlar det till och med om att ens handlingar orsakat stor skada eller lidande för andra, eller för en själv. Så ånger kan gälla både vad en gjort och vad en inte gjort.
Ånger och skuld är ofta ett syskonpar. Känslan av skuld kan tynga svårt och göra en person dysfunktionell, trött, handlingsförlamad och bidra till dålig självbild och depression.
Inför viktiga beslut finns en rädsla för en ånger som ännu inte har infunnit sig. Väljer jag rätt? Tänk om jag ångrar mig? Tänk om andra tycker jag valt fel, eller att jag är velig som ångrar mig. Det kanske helt enkelt är enklare att inte välja. Då väljer man åtminstone inte fel.

Engelska Wikipedia: Ånger är en medveten och känslomässig reaktion på ens egna fattade beslut, på olika val, som antingen resulterar i handling, eller i brist på handling.


Vad det är folk ångrar generellt
Några fenomen återkommer när vi ser och läser intervjuer:
• Att ha varit i stress och inte kunna ta in nuet.
• Att inte ha lagt tillräcklig tid på nära relationer till familj och vänner.
• Att inte ha kunnat uppleva och visa känslor. Och vågat visa, ge och i ord uttrycka kärlek och uppskattning.
• Inte vågat satsa på de egna drömmarna, istället försökt vara duktig för andra, göra rätt.
• Valt fel partner, utbildning, karriär. Och inte haft kraft att lämna, byta, göra om.
• Att ha jobbat för mycket med något meningslöst, åt andra, ibland med stress och mycket ansvar.
• Att inte ha vågat säga ifrån och stå upp för sitt.
• Att inte ha tillåtit sig att vara lyckligare. Det kan faktiskt vara något man väljer.
• Att inte ha skaffat barn.
• Att inte ha vågat satsa på kreativa intressen som musik, text, dans, bild, föreläsare.


Olycksaliga händelser
Det finns många som hamnat i specifika händelser/förlopp och agerat fel. De ångrar ofta detta djupt och känner skuld. Någon har misshandlat, någon har vållat en trafikolycka, någon har varit i missbruk eller psykisk ohälsa och livet har gått i kras. 
Andra kan ha råkat ut för saker utan egen förskyllan. Det kanske inte går att ångra, men det finns stark önskan att det skulle vara ogjort och inte sällan står både skuld och ånger och vakar bredvid. Det kan gälla den som blivit misshandlad, våldtagen, rånad, påkörd, råkat ut för sjukdom, olycka eller till och med varit med om krig.
vare sig det är självförvållat eller inte inbär det ofta livslånga trauman.


Döden
Det finns anledning att återvända till en av grundtankarna bakom Regrets. Tanken att det är när vi står inför döden som vi inser att vi bättre borde tagit till vara på våra liv. Många av oss har sedan ungdomen regelbundet hört, läst, tänkt eller pratat om att det är viktigt att leva med döden som en nära följeslagare. Det är först då man kan värdera livet, vara i nuet och ta vara på tiden, ta viktiga beslut och göra förändringar som skulle kunna göra livet mer sant, och inte slösa tid på avstängdhet, stress, flykt eller meningslöst tidsfördriv.
De som varit nära döden, efter olyckor, sjukdom eller anhörigas bortgång, kan vittna om hur de kommer tillbaka med mycket större respekt och glädje inför det underverk det faktiskt är att kunna leva, förnimma och vara i världen.
Men de flesta glömmer under stora delar av sitt liv bort detta och kör bara på.
Det vore fint om Regrets skulle kunna ge en tankeställare. Ta med publiken in i en närvaro och där väcka både känslor och tankar som kan forma en lust att ta livet och döden på allvar, åtminstone för en liten stund.


Rädslan
Rädslan är förmodligen en drivande kraft bakom allt det som aldrig blir gjort. Som inte kommer till beslut. Som inte säger emot. Som inte tar på allvar. Som inte vågar lita på den egna förmågan.
Rädslan är en gestalt som gör att människan inte skrider till handling. Inte vågar göra, satsa, hoppa, leva, känna. Eller som gör att hon i självförsvar tvärtom gör onda saker, saker som skadar henne själv eller andra.


Hur vi väljer att skapa vår egen berättelse
Det är intressant att se hur en del beklagar allt det de inte mäktat med att få gjort, medan andra konstaterar att de inte ångrar någonting, och säger att, ja, det var ödet, det blev som det blev, och det är helt okej.
Det verkar finnas två i grunden motsatta sätt att förhålla sig till livet, vardagen, alla val, beslut, situationer, känslor och så småningom alla minnen. Båda sätten finns i oss alla, men ibland kan det ena ta över och begränsa horisonten.
Det ena handlar om att  förstora det som är svårt, beklaga det en inte gör eller gjort, det som inte blir eller blivit av. Resultatet är att en har svårt att vara nöjd med livet medan det pågår, och att minnena av åren som varit är fulla av besvikelser och saker en ångrar.
Ett motsatt temperamentet besitter den som alltid tar vardagen, dess händelser och möten med en klackspark och inte är speciellt sårbar i relationer eller händelser. I analogi med detta finns en förmåga att se tillbaks livet och välja att se det positiva, och välja bort att se det andra.
Båda dessa mentala strategier har styrkor och brister. Men det viktiga är:
Det går att påverka hur man betraktar sig själv och sina minnen. Hur man värderar sina livsval, beslut och upplevelser i efterhand. Att välja att inte bara se brister, det negativa, utan lägga märke till att det som var bra också fanns där. Att konstruera en positiv berättelse av allt det som var, och inte fokusera bara på det negativa. Det är inte alltid lätt. Men det kan gå.
Sen finns det förvisso dem som råkat illa ut, haft det riktigt tufft, har trauman, som verkligen inte kan glädja sig. Där gäller något annat, och där behövs andra strategier.


Några strödda funderingar
Ja, så pratade vi, Saga och jag under tisdagen. Och några andra trådar att följa upp:
• Detta att be om ursäkt. Hur förhåller sig det till skuld och ånger. Är det bra sen? Hur blir man av med skuld och ånger?
• Eller när stater gjort fel och betalar skadestånd till neurosedyn-barn eller oskyldigt dömda brottsoffer. Kan ett land känna ånger?
• Hur ser relationen ut mellan ånger, skuld och folkflertalets välde. Om de flesta tycker att vi måste bygga ett större försvar eller privatisera ansvaret för framgång och hälsa, vad innebär det då att stå för motsatsen. Vågar man det?
• Att ångra att man inte gjort mer för världen. Engagerat sig politiskt, gjort motstånd, vågat stå upp, delat med sig, öppnat sitt hem för behövande.
• Ånger kan vara en sorg. Sorg för det en inte gjorde.


Träffa
VI bestämmer oss för att vi skall försöka träffa några personer som kan inspirera. Saga, som arbetat på Stadsmissionen, känner många som verkligen trasslat till livet och som bearbetar varför de gjorde val eller handlingar som förstörde livet. Kanske vill någon berätta om ånger ur det perspektivet.
Det vore också givande att träffa några som kan belysa ånger ur ett mer filosofiskt, moraliskt eller teologiskt perspektiv. Vi har flera idéer.

Språk
Jag har skrivit alla mina nyopera-verk på svenska. Det känns väldigt naturligt. Skall vi fortsätta med detta eller gå över till engelska? Jag tror inte det. Hellre översätta om och när det behövs.


Länkar
Regret, Engelska Wikipedia
Regret (decision theory), Engelska Wikipedia



Musik och film för inspiration:

måndag 15 januari 2018

Sjuttioen personer i ålder 5-75 ångrar att…

Ålder till vänster

05 I went to the playground and I want to go again today…
06 No…
07 I wish I had never met that mean girl…
08 I do wish I was still an ice-skating girl…
09 Teasing my sister because she sometimes hits me…
10 Getting angry at my family sometimes…
11 One time , by accident, I kicked someone…
12 Nothing…
13 I can’t think of anything. I’ve got no regrets.
14 Spending more time with my oldest brother before he went to college…
15 Probably, not trying as hard, when I was younger, with grids…
16 Getting in a huge fight with my best friend since I was two years old…
17 Not being more open to things…
18 Not letting my grandmother know how much I loved her…
19 I regret going to an acting conservatory my senior high school…
20 I regret taking myself to seriously when I was in high school…
21 It’s… No…
22 Not taking chances…
23 When my aunt died, I wasn’t there, and she was an really important part of my life…
24 Not thinking before I speak more frequently, in my day-to-day life…
25 Not getting to know my father more before he died…
26 I wish I knew what i really wanted to do earlier…
27 Not getting in to computer science at an earlier age…
28 Having a better relationship with my family as a teenager…
29 Not taking school as seriously as I should have…
30 My parents got me tickets for Christmas to see Sweeney Todd. I denied the tickets and my best friend went with another friend. I kind of regret that. I should have seen that musical…
31 Chances to speak up for other people, or to stop people from being bullied…
32 Not taking more advantage of my college experience…
33 Not trying out for as many sports as I could in high school…
34 Pissing away my twenties…
35 I have many regrets, but I am where I am because of them. So I wouldn’t scan anything…
36 Not having taken a gap year before going to college…
37 Not saying sorry more often…
38 That I didn’t stick to dance classes when I was growing up. Because I love to dance but I just missed out on a lot of technique…
39 No regrets!
40 I tried to live without regrets. I think everything I’ve done has been for a purpose…
41 Regret not finishing college…
42 I don’t regret anything. I don’t believe in them…
43 Not following my dreams earlier in life…
44 Not saying the things that I really want to say…
45 Not staying single longer…
46 Being mean sometimes…
47 I wish I knew when I was younger……how wonderful I was…
48 That I probably should have gone to Columbia University first…
49 I kind of moved around a lot while my kids were little, and I sort of regret not being in maybe one or at least two solid places…
50 Not keeping in touch with people I probably should have kept in touch with…
51 What I’m regret the most’s may second marriage…
52 Having not appreciated being young when I was younger…
53 Going to Fort Lauderdale on spring brake when I was in college…
54 Not giving my father more ice-cream before he died…
55 Not listening to my self at times in life when I should have…
56 I don’t have to many regrets…
57 Having had a problem with drugs and alcohol 25 years ago…
58 Maybe not paying more attention when I was younger…
59 Not having a larger family…
60 I can’t say I have any regrets…
61 That my mother didn’t live long enough for me to take her to Paris…
62 Probably not having spent more time with my parents, but they weren’t here…
63 Being frightened of so many things when I was younger…
64 Saying no to things has a ripple effect in my life…
65 That I didn’t get sober sooner…
66 For not knowing when I was younger what I know now…
67 Trusting people too much and too long when they let me down a few times…
68 I regret my career choices early in my life…
69 Not having finished a novel at this point…
70 I regret not joining the Peace Corps when I graduated from college…
71 Not having followed my dream to be an entertainer when I was younger…
72 I do regret that I didn’t thing I’d be a good parent…
73 I needed to be in a position where I…, you had to file for divorce, for I think that effected my daughter greatly. I think that was the only choice I had, but somehow I wish that could have been different…
74 That I would have known when I was younger what I know now…
75 That i didn’t do all the things I wanted to do like going into acting much earlier…